Året som snart har gått...

Så har vi lyckats att orka ta oss igenom ytterligare ett år utan barn...

Året som vi ABSOLUT skulle bli DET året! Nyårsafton 2012 sa vi till varandra att 2013 skulle bli VÅRT år. Ack så fel vi hade :( Detta året har nog varit ett av de värsta...

Men, nu har vi tagit oss igenom det också och tar oss snart in på nästa år och ska vi vara helt ärliga så vågar vi inte längre hoppas eller drömma oss bort att det blir året för oss. Vi har pratat SÅ mycket om detta och har kommit fram till att inget har "en mening". Det som händer händer och det kan inte vara så att det har en baktanke med det. Vi får helt enkelt se när det händer.

Och ska vi nu ändå vara ärliga så hade vi gärna hoppat över årets julfirande. Vi vill inte fira fler jular utan barn. Julen har inte någon betydelse för oss som inte har barn. Julen är till för barnen.

Nu återstår ytterligare ett nyår utan barn men vi ska nog ta oss igenom det också.

Men detta året har även haft något gott med sig :)

Från att det från början var ganska tungt till att bli världens bästa,
JAG HAR BLIVIT MOSTER TILL VÄRLDENS SÖTASTE MEJA <3





Man kan ju inte bara få nog av en sådan goding :) Många pussar och kramar får hon utstå av Oss!!!

Kram fr C

Så långt ner man kan komma :(

Så var man där igen... Långt, långt ner i skorna... :(

Tårarna trillar precis när de själva känner för det, det är det sista jag gör när jag går och lägger mig och det är det första jag gör när jag vaknar - torkar tårar, hjärtklappningar så det nästan känns som att det ska hoppa ut från munnen, panikandningar som gör att jag nästan inte får någon luft, inre stress som gör att jag ständigt går med en klump som sträcker sig från naveln till strupen.......

Tankar som återkommer, VARFÖR JUST VI???
Hur länge orkar man vara ledsen?
Detta är FAN inte mänskligt att vänta på något som man SÅ IN I H* vill ha, och ville ha, för 9 ÅR SEDAN!!!!!!!

Innan har man tänkt att det finns någon mening med detta, en mening som gör att man orkar vänta på något gott. Men nu har jag kommit till en punkt att det finns FAN ingen alls mening med någonting! Det finns absolut ingen mening med att vi ska behöva gå igenom något sådant här, så fruktansvärt länge och behöva utsättas för ständig motgång och ledsamhet :( Det kan bara inte finnas någon mening med att folk i allmänhet ska behövas utsättas för detta!!! FY FAN!!!

Vad har just VI gjort för att gå igenom detta? Vilken anledning?

Vi vet att det är så fruktansvärt många som också går igenom detta och bl a i adoptionsgrupperna som vi är med i på Facebook. Men av alla, både vänner och folk vi inte personligen känner, så är det inte många som har väntat SÅ länge som vi har gjort. 1, 3, 6 år, jag vet att det är jobbigt för andra också men man står sig själv närmst så, KOM IGEN NÄR NI HAR VÄNTAT 9 ÅÅÅÅÅÅR!!!! :(

I mitt huvud snurrar alla möjliga tankar och väldigt mycket fula ord....

Kände att jag behövde skriva av mig lite...

Kram från en ledsen C :(

14 augusti

är datumet då vi fick mailet från AC om att vår ansökan, inkl det psykologiska intyget, nu är formellt godkänt och att vi nu väntar barn från CRAN :)

Tillbaka till där vi en gång varit, en liten bit från SAMTALET!!!

Kram fr C

Psykologiskt intyg klart!!!

Så fick vi då äntligen tag på en psykolog efter MÅNGA om och men. Och inte vilken psykolog som helst heller... En helt fantastisk psykolog som har jobbat hela denna helgen för att att vi skulle kunna få intyget i vår hand idag, söndag.

Tusen tusen Tack Lotta K för att du har hjälpt oss med intyget!!!

Nu ligger intyget på lådan skickat till AC. Förhoppningsvis har de brevet senast på onsdag, sen ska de skicka det till Colombia innan helgen. Veckan därpå ska det översättas och bli klart INNAN den 15 juli. Sen kommer det in i vår ansökan och vi blir högaktuella igen för ett barn på barnhemmet CRAN :)

Men fram tills Samtalet ska vi försöka att leva som vi har gjort den senaste tiden; inte läsa, inte tänka och försöka att undvika att prata om det! Då mår vi som bäst!!!

Vi lovar att berätta när något händer ;)

Kramar från Oss

Psykologen inkopplad...

Vi har på senare tid lagt adoptionen helt åt sidan. Ska jag vara ärlig så har det varit, och är, väldigt skönt! Slippa tänka, slippa läsa, slippa bli "ledsen"... Vi bara "slappar" och njuter av att det är sommar! Snart påbörjas semestern och vi bygger för fullt för att hinna färdigt, förhoppningsvis, innan semestern :)

Idag ringde dock S från AC. Hörde tyvärr inte telefonen men jag hade ett nytt röstmeddelande. Där sa S att vi har fått möjlighet att få lämna in vår ansökan på ett annat barnhem, Cran som ligger i Bogota. Men för att få vår ansökan godkänd till det barnhemmet måste vi genomgå en psykologisk undersökning och få ett psykologiskt utlåtande, om att vi är "så pass kloka människor" att kunna adoptera, hos en legitimerad psykolog. Detta utlåtande ska vara klart SENAST 3 juli!!! Vilket betyder att vi måste ordna detta redan nästa vecka! Så imorgon, torsdag, är det vi som ringer samtalet för att få en tid till en psykolog ;)

Återkommer med svar där ifrån :)

Kramar C

GHAAAAAAAAAAH!!!!!!!!!

Så har vi då fått samtalet från vår handläggare, samtalet som vi verkligen INTE ville ha!!!

Förra måndagen, innan Valborg, ringde S från AC. De började känna sig stressade över att vi inte hade fått barnbesked än och att de trodde att vi mådde superdåligt över denna väntan... Ja, bra mår man väl inte men superdåligt är väl att ta i. Eftersom vi har väntat i ca 15 månader nu och ingen förändring i Colombia, hade de nu läst igenom våra handlingar och hade kommit fram till att vi skulle kunna få skicka våra handlingar till Sydkorea. Eftersom vi har vårt könummer så ligger vi redan nästan först på den väntelistan. Det betyder att vi skulle kunna få skicka papper under sommaren. Sydkorea är det land som går relativt fort, från att papperna finns i landet tar det ca 6 månader till ett barnbesked och sen ytterligare ca 6 månader till resebesked. Alltså skulle vi kunna vara hemma om ca 1 år med ett barn där ifrån.

Det STORA problemet är att jag absolut inte vill ha barn från Asien. Det kan låtas hårt i andras öron men så är det. I mitt hjärta finns bara ett land, Colombia. Givetvis är detta vårt eget beslut att fatta, vill vi ha kvar våra handlingar i Colombia så får vi givetvis det. Vad vi ska vara beredda på då är att AC inte kan säga någon slutdatum för ett barnbesked. Vi ska vara beredda att få vänta och vänta och vänta... 6 månader, 1 år, 2 år... Eller också vänder det och det kan går fort. Det är det ingen som vet i dagsläget.

Vill vi ha barn fort så är det Sydkorea som gäller, inget annat land har kortare väntetid än Colombia. Det som känns såååå jobbigt är att om vi väntar och hoppas på Colombia och inget händer så har man gått 1 år förgäves innan ett byte av land. Byter vi land nu och det börjar rulla på i Colombia, ja då vet jag faktiskt inte vad jag gör...

Vi vet inte hur vi ska komma fram till den bästa lösningen mer än att om jag lyssnar på mitt hjärta så väntar vi. Men för att inte bli för knäpp över detta elände och bli ännu mer deprimerad så har vi bestämt oss för att inte göra någonting fram till hösten. Sen får vi se vad vi tar för beslut. Vi vill må så bra som möjligt under sommaren och semestern nu med alla våra roliga projekt här hemma så denna adoptionssoppa får allt vänta. Jädrans elände!!!

Inte nog med alla slag under den egna görabarn-perioden och alla negativa provrörsförsök. Nu ska detta också slå några slag på oss :( Vilken j-a tur att vi har varandra, älskar varandra så enormt mycket, att vi klarar dessa stunder!
JAG ÄLSKAR DIG!!!

Nu vet ni hur situationen ligger till, det kommer inte hända någonting förrän till hösten då vi tar tag i detta igen. Tills dess ska vi bara njuta, njuta av solen, av trädgården, av huset, av semestern och framför allt av varandra <3

Kram på Er alla från lilla mig, C

Oförändrat...

Har inte skrivit på ett bra tag men faktum är att inget händer heller :( Allting ligger stilla och den information vi läst idag är att det fortfarande är oförändrat i landet. Vårt barnhem, Los Pisingos, hoppas på att det kommer att lösa sig men ingen vet när.

Vad vi också fått veta är att för de par som har sina ansökningar i landet men inget barnhem, ska nu tänka om sin situation för ett ev byte av land. Detta gäller inte oss...än så länge... Men ska vi vara ärliga så har tanken slagit oss. Inte att byta land nu men att vi kanske kan hamna i den situationen där vi måste göra ett nytt val gällande land.... Tyvärr är det så att det inte finns ett enda land som vi kan tänka oss, från AC... I dagsläget... Men det kan vara pga vi inte vill att vårt barn kommer någon annanstans ifrån... Men om vi kommer att ställas inför denna sits så kommer vi ju givetvis att överväga ett val. Men det valet hoppas vi innerligt att vi inte behöver göra.

Känslan är att vi inte kommer att få BB detta år heller. Så vi har tagit beslutet att vi kommer att ta ut en "vanlig" sommarsemester i år. Och det ser vi jättemycket fram emot! Och skulle det ske ett under, att vi faktiskt får ett BB detta år och att vi kommer åker, så får det lösa sig ändå gällande ledigheten och pengarna. Vi måste må så pass bra under denna tiden som vi bara kan!

Och pga att vi vill må bra har vi även beslutat att sätta plank, göra mer trädäck och ett "uterum"!!! Vi känner att det är nu vi har denna möjligheten, innan vi får barn (om vi nu får några barn)... Ja, den tanken har tyvärr också slagit oss... :( Vem vet??? Livet kan man aldrig styra över!!!

Kram C

Vad gör vi???

Jaha, då har A från AC nu informerat hur läget är i Colombia, i dagsläget.
Måste säga att det INTE är någon positiv läsning :( I stora drag så är den ekonomiska situationen under kontroll på Los Pisingos men fortfarande ingen licens. Det är ingen som vet när och om de kommer att få en heller. Barn finns det många av, på de flesta barnhemmen, men tyvärr väldigt få som är utredda.
När A pratade med ICBF så har de fortfarande väldigt svårt att ta något beslut ang ett barns adoption till en familj. De är så in i bombens rädda att det ska bli fel... ICBF kan inte heller säga någonting alls om vad framtiden visar! Varken om morgondagen, till sommaren eller om något år... :( Så svaret vi väntat på och som vi fortfarande väntar på lyser med sin frånvaro :(
Jag har, under denna väntan, ändå kunnat ha hoppet uppe och försökt tänka positivt, att i april-maj eller i allafall senast augusti, få resa till vårt barn och äntligen få bli föräldrar. När jag läste mailet var det om att vända på handen :( De positiva tankarna är som bortblåsta. Tårarna är inte långt borta :( Nu snurrar det istället: kommer vi att någonsin få bli föräldrar? Ska vi strunta i det här med adoption? Mest för att slippa alla dessa fruktansvärda känslor/tankar... Ska vi byta land? Byta organisation? Hur är väntetiderna där? Ska vi testa fler provrörsförsök?
I slutändan kommer vi inte fram till någonting ändå :( Det enda vi kan göra är att sitta lugnt i båten och se vad AC kommer med för specifikt förslag för oss. Hur vi ska göra med vår "framtid". Men att sitta lugnt och inte tänka, fundera är INTE lätt!!! Vi vill inte sitta lugnt, vi vill ha häcken full att spring runt och plocka, passa upp, leka, pussas och kramas... Vi vill inte vänta!!! Inte ens vänta till imorgon :(
Kram C

Testar att skriva lite för att kolla så att ni kan läsa;)

Snart ny månad!

Imorgon är första dagen på mars månad. En månad då A ska åka till Colombia, bl a Los Pisingos, och få klarhet i vad som händer och hur framtiden ev ser ut. På måndag, den 4 mars, går flyget för henne och från den dagen kommer vi ha stor koll på vår mail för ev info som hon sänder oss. Vi håller alla tår och fingrar för att det blir positiv information hon kommer med och så fort vi vet något nytt skriver vi det här, om det är något vi vill dela med er ;)

Kram C

Köpt en app...

Jaha, då har vi fått KÖPA en app för att det ska kunna fungera med att lägga in bilder och skriva som man själv vill här på bloggen. Det är det värt!!! Det var inte många kronor det handlade om.

Testar också att lägga in en bild :)




Hahaha, blev en bild från nyår :) En av våra tävlingar!!!

Kram fr C

Testar

Så här kan det bli hos oss en dag :)

Bilder på bloggen...

... från paddan är INTE lätt!!! Jag kan nog bli gråhårig vilken dag som helst. Ghaaaaaaahh!!! Har i och för sig kommit på hur man kan få in en bild på bloggen men att kunna skriva efter/under bilden har jag inte kommit på... Än så länge blir det då endast en bild under detta inlägg och det är på böckerna som jag beställde.

När vi väl har kommit så långt att vi befinner oss i Colombia bara MÅSTE jag ha kommit på hur man får in en text EFTER bilden för då kommer det läggas in MÅNGA bilder :)

Med ett leende på läpparna :)

Under denna tid då vi har väntat på vår LängtansLiten har varken jag eller J valt att läsa allt för mycket om adoption. Vi läser givetvis "Att adoptera" som vi får genom AC, annars ingenting. Har läst via Facebook att det finns en hel del som väljer att läsa allt som de kommer över och nu på senare   har jag sett att man läser om anknytningen, om hur viktigt det är att tänka på att göra så eller så... Både jag och J känner att det inte är något vi behöver läsa oss till utan man tar det som det kommer. Men på något sätt så har jag nu känt att jag vill läsa någonting om adoption så jag gick in på nätet och beställde två böcker. Nu ser jag framemot att läsa lite :)

Ja, nu var det egentligen tänkt att det skulle finnas en bild på böckerna jag beställde men jag får inte rätt på det här på Ipaden... Böckerna heter iallafall "Nyfått barn" av Britta Kignell och "Adoption, banden som gör oss till familj" av Mary Juusela.

Nu till varför ett leende på läpparna :)

Förra veckan skickade jag ett mail till vår handläggare på AC och frågade om hur det såg ut gällande den förnyade licensen. Vi hade ju fått en liten förhoppning om att vi skulle få ny information om läget i slutet av januari. Jag vet, vi har precis kommit in i februari men när man är denna situation vill man bara få ny information hela tiden som gör att vi kommer närmre målet :)

Hon svarade på mailet och idag kom ett mail från landansvarig till endast oss som har våra papper på Los Pisingos. Landansvarig hade kontakt med Los Pisingos i fredags. Det kommer dröja ytterligare några veckor innan de får ett svar om den förnyade licensen. De ekonomiska problemen och risken för nedläggning är nu lösta så nu finns det inte några skäl till att inte få en förnyad licens.

Kontaktpersonen på Los Pisingos var väldigt tacksam för det stöd och tålamod som vi föräldrar har visat. Flera utländska adoptionsorganisationer har valt att dra tillbaka sina ansökningar från barnhemmet och många inom adoptionsvärlden har vänt barnhemmet ryggen. Pga det sätt vi har agerat och fortsatt ha våra ansökningar kvar på barnhemmet kommer nu att gynna oss så fort barnhemmet kommer igång med adoptionsverksamheten där vi svenska par kommer att prioriteras, där av leendet på läpparna :)

I mars kommer landansvarig att åka till Colombia och ett besök på Los Pisingos kommer att ske.

Detta är såååå positiv information för oss så det till och med finns ett litet gnutta hopp om en ev resa under våren/sommaren :)))

Många kramar från Oss <3

Första lägesrapporten för 2013...

Då har vi nu fått den första lägesrapporten om vad som sker i landet. Liiiite mer positivt är det nog allt men än vågar vi inte hoppa högt...

Såhär står det:
 
"I Colombia har folk så smått börjat återgå i arbete efter jul-och nyårsledigheten. Vi har ännu inte haft kontakt med alla barnhemmen, men de personer vi talat med att försiktigt hoppfulla inför 2013. Man hoppas att den värsta stormen nu blåst över och att de kan få lite mer arbetsro.

Los Pisingos: Ansökan om ny adoptionslicens är inlämnad och man hoppas ha fått den förnyad i slutet av månaden. Situationen har stabiliserats och en ny föreståndarinna är utsedd. Hon Heter Clara Toro, men är ingen person vi känner eller vet så mycket om. Direktör och ytterst ansvarig är Alvaro Arango, från Los Pisingos styrelse. En familj har familj har barn utsett och beräknas resa i slutet av månaden.

Domstolarna skall enligt uppgift öppnat förra veckan men det råder stor osäkerhet kring det avtal som regeringen erbjudit domarna. Det finns olika fackförbund som representerar domarna och såvitt vi förstår så har det ena gått med på avtalet men inom det andra förbundet är man inte nöjda. Det pågår nu förhandlingar och den 20 januari skall det komma besked om arbetet kommer att rulla på eller om domarna går ut i strejk igen. Skulle de gå ut i ny strejk kommer ICBF i Bogotá öppna den ”akutdomstol” som de inrättade under den förra strejken. I akutdomstolen kommer nya adoptionsärenden att kunna läggas in, men de ärenden som ligger på någon av de ordinarie domstolarna kan man inte flytta på.

Den 4 mars reser landansvarig till Colombia och kommer att besöka alla barnhemmen i Bogotá, Cali och Medellín samt ICBF’s huvudkontor i Bogotá. Mer information om läget i Colombia kommer sannolikt innan resan och som vanligt kommer lägesrapporter under resans gång även på bloggen."

Vi inväntar just nu en personlig information ang vår ansökan och det hoppas vi på att få innan månadens slut.

Kram C

2013

Då har ett nytt år tagit vid och nyårsfesten hade vi här hemma :) Der var jättetrevligt hela kvällen men det gick så fort... Plötsligt var det tid att ta på sig ytterkläderna för att gå ut och titta på alla högljudda raketer. När klockan var 24.00 skålade vi i champagne och jag och J  "lovade" varandra att detta är det år då vi ska bli 3!!! Jag, J och LängtansLiten <3 Håller alla tummar och tår på att det blir så!!! Gör ni gärna det också :)

Tyvärr tog jag inga bilder på raketerna men vi önskar Er Alla ett Gott Nytt 2013 och hoppas på att allas önskningar slår in under året!!!

Många kramar fr Oss