Tilio!!!

I torsdags fick vi skypa med Tilio och VILKEN känsla att få se honom, nästan live!!! :)

Det var en tjej som var översättare till fostermamman och psykologen och det gick bra. Förutom att det var en hel del avbrott pga nätverksfel.... Men det löste sig några gånger och vårt samtal med Tilio (eller rättare sagt om...) var helt magiskt!!! :)

Så fort han kom in i bild kom tårarna, han är helt perfekt, sååå fin och så bedårande söt!!! Ja, man smälter!!!

De ville gärna att vi skulle ställa en massa frågor men vi var så himla glada över att få se honom och efter hela Tilios utredning och med förra skypesamtalet i bagaget, känner vi oss väldigt trygga! Dock trycker de på att till nästa gång vi skypar ska vi ha frågor nerskrivna...

Vi får väl sätta oss ner och skriva ner frågor som vi egentligen redan vet svaren på men för deras skull så gör vi det :)

De ville också att vi skulle skicka bilder på våra familjemedlemmar så att Tilio kan titta på dem och förhoppningsvis känna igen dom när vi sen kommer hem. Detta är redan gjort :)

Denna gången spelade vi även in vårt samtal så filmen har spelats upp en hel del gånger redan och vi bara smälter, gång på gång :) Tilio är sååå söt, sååå fin, sååå perfekt och han är VÅR!!!

Här kommer någon stillbild från skypesamtalet på vår fina fina pojke :)

Idag har vi skypat...

med Xemena, grundaren av CRAN, och en av psykologerna på barnhemmet. Vi fick lite information ang Tilio men egentligen var det inget nytt för oss eftersom det de sa var det som stod i Tilios utredning.

Däremot fick vi veta när vi får komma till Colombia och till vår pojke, vår Tilio :)

Fredagen den 18 september åker vi från Kastrup och tisdagen den 22 september kommer vi att få vår Tilio :) Behöver vi skriva att vi LÄÄÄÄNGTAR!!!!

Xemena ville även att Tilio skulle få se och höra oss så nästa torsdag, den 27 augusti, ska vi få skypa med honom, WIIIIIII :)
Efter att vi lagt på vårt skypesamtal sa Jens direkt; "Jag kommer att bryta ihop när jag får se honom!" Jag också!

Tänk att vi ska få se honom i rörelse och få prata TILL honom!!! :)

Fixat visum!

I onsdags åkte vi till Stockholm för att ansöka om ett 3 månaders visum.
Nu är det gjort :) Skönt!!!

Denna dag passade vi även på att njuta lite extra :) Jens fyllde nämligen 40 år och det kunde inte bli bättre :) God mat, god dryck, varmt och skönt och solen sken från en klarblå himmel!!!

Detta var nog sista gången som vi kunde sitta lugnt och stilla och prata med varandra, nästa gång får vi nog äta i omgångar, hahaha ;)

Snart kommer vi Tilio :)

Tusen Tusen Tack

för alla fina Grattishälsningar!!!

Det värmer verkligen :) Tänk att det finns så många Fina människor som har väntat och längtat med oss!!!

Tänk, champagne, blombud och present i lådan :D Såååå glada vi blev och ÄR!!!


Stooooor KRAM till Er alla från Oss!!!

Förberedelser...

Efter detta MAGISKA SAMTAL är det en hel del pappersarbete som ska göras.

Först skulle vi skriva under ett "acceptbrev" där vi berättade hur glada vi är och att vi ville adoptera honom.

Sen skulle vi ordna ett samtycke från Socialen där vår utredare skulle skriva under.

Vi skulle även ta kontakt med konsulatet ang ansökning av visum.


På torsdagen fick vi ett nytt mail om att vi skulle sätta ihop ett litet fotoalbum, en liten filsnutt och present till honom, t ex något klädesplagg, mjukisdjur och någon leksak.
I filmen skulle vi dessutom prata spanska så att Tilio skulle kunna förstå oss lite grand. Tanken med det hela var att han, fram tills vi kommer, ska lära sig att känna igen oss och få höra våra röster.

Vi kan dock ingen spanska så Elin fick hjälpa oss med filmen! Det var ganska svårt men samtidigt väldigt kul, hahaha!!! :) Många bloopers ;) :)

Vi tog en tur till Emporia under söndagen för att hitta lite kläder och några stickers att dekorera albumet med :) Vi hittade kläder och Jens tyckte det var SÅÅÅ kul att gå i klädesbutiker till Tilio, vilket han aldrig annars har tyckt ;) Själv tycker jag väldigt mycket om att gå i butiker och shoppa :)


Lite förberedelser hemma...

Vi hade inget bord att sitta vid på Emporia så vi tog bilen :)

Såhär blev vårt fotoalbum:

I paketet till vår älskade Tilio la vi detta:

                                                 

                                           Nos vemos pronto Tilio!!! (Vi ses snart Tilio!!!)

28 JULI

Denna tisdag var bestämd sen länge att jag och träningstjejerna skulle åka till Köpenhamn - fika, äta och dricka gott och shoppa!!! :) En heldag!!!

Vi tog tåget kl 9.20 från Köpingebro och var i Köpenhamn vid 11-tiden.

Vi strosade lite på gatorna tills vi hittade ett fik där vi tog vars en kaffe och någon tog även en god liten kaka ;)

Efter ca 20 min ringer min telefon, klockan är 12.29 och det står "Anneli AC" på telefonen. Jag reser mig upp och svarar och tänker att hon vill fråga hur det går med polisutdraget som vi skulle förnya........

"Hej, det är Caroline!"

"Hej, det är Anneli från Adoptionscentrum, har du tid att prata?"

"Ja, jag har tid. Jag är bara i Köpenhamn med mina tjejkompisar och fikar."

"Ja, men HAR du tid att prata?"

"Ja, jag har tid. Jag går ut så att jag kan höra dig bättre."

"Okej, för jag ringer och berättar att NI HAR FÅTT EN POJKE!!!!"

Detta trodde jag ALDRIG när jag svarade i telefonen!!! Jag var helt säker på att det handlade om polisutdraget som hon hade mailat om för ca 1 vecka sen innan denna dag. HELT GALET!!!

"VAAAA??!! Är det sant?"

Min första tanke var att vi har fått en..... (namnet) :) Jag blev alldeles skakis i hela kroppen och tänkte bara "Va faaaan gör jag i Köpenhamn??!!"

Anneli börjad berätta lite om honom men jag avbröt henne och sa att jag har inga papper eller penna och jag har inte Jens här....

Men Anneli lugnade mig med att hon skulle maila allt det hon säger och bilderna på honom efter vårt samtal. HERREGUD!!! JAG VILL HEM!!! tänkte jag :)

Jag försökte lyssna på henne vad hon sa men det var svårt. Kommer inte ens ihåg hälften. 

Jag vet att jag frågade henne hur han såg. 

"Han är jätte, jätte, jättesöt och han sitter i sin spjälsäng med ena benet ut mellan spjälorna. Han är verkligen jättesöt!"

"Ja, men hur ser han ut? Hår, inget hår, ljus, mörk?"

"Han har svart hår, bruna ögon, mellan brun hy, mer åt det ljusa. Han är jätte, jätte, jättesöt!"

Anneli fortsatte berätta en hel del men ååååh vad jag bara ville bara ta första bästa tåg hem. Men jag tänkte bara att detta är jag och Jens! Bit ihop inför tjejerna. Jag torkade tårarna, tog några djupa andetag och gick tillbaka till tjejerna. Låtsade som ingenting. Skakade i hela kroppen. 

Tjejerna frågade såklart om det hade hänt någonting... "Du bara försvann..." 

"Nej, det har inte hänt något. Det är lugnt."

"Du var borta så länge. Tänkte om det hade hänt något.... Var det Jens som ringde?"

"Ja, det var Jens som ringde..... Det är lugnt.... Jag gick ut där eftersom jag inte hörde något när jag satt runt bordet med er...." Skakade så mycket att jag inte trodde benen skulle bära mig. 

Herregud vilka lögner jag drog! Hahaha!!! ;)

Jag ville bara komma ut därifrån så fort som möjligt och få lite andrum, vara lite själv. 

Resten av dagen gick jag i min egen värld och tänkte och drömde, drömde och tänkte. Varje gång jag kom på något som Anneli hade sagt tog jag upp min mobil och skrev i anteckningar. Sådär höll jag på  hela dagen. Jag gick mest som en svans på de andra tjejerna och jag har ingen aning om vad vi har pratat om eller gjort. När det började bli eftermiddag försökte jag luska lite i när de andra var redo att åka hem men de var nog inte så intresserade av det. Vid 17-tiden var där en av tjejerna som ville komma hem för hon skulle måla. Där gick ett tåg kl 17.40 så det tog hon och jag. De andra stannade kvar en stund till. 

Jag skickade till Jens att jag tog tåget då och att jag skulle vara hemma vid 19. Skrev också att jag var hungrig ;)

Till svar fick jag att han var hos sina föräldrar och la golv och visste inte när han skulle vara hemma.... Men hallå, du MÅSTE komma hem, tänkte jag!!! :)

Skrev till honom igen att jag var jättehungrig och sen skrev han tillbaka att han kunde hämta mig på stationen. 

Jag blev hämtad och vi hämtade pizzor. Tyst satt jag där i bilen och sa ingenting. Jag kände bara att säger jag något här kommer både han och jag bryta ihop och jag ville så gärna hålla om honom när jag sa det :)

Vi kom hem och Jens stannade kvar i hallen och grejade lite. Jag gick rakt in och satte pizzakartongerna på bordet och vände mig om. Går mot Jens och säger:

"VI HAR FÅTT EN POJKE!!!!!!" 

Jag bryter ihop, Jens bryter ihop och vi står där i hallen och bara kramas :)

"VAAAAA??? ropar Jens, "Är de sant?" Med ett stoooort leende på läpparna :D

"JAAAAA", ropar jag. "Vilken jävla dag, va faaaaan har jag gjort i Köpenhamn idag??!!"

Jag ville ju BARA hem efter det samtalet!!!

Jag försökte berätta det jag kom ihåg av samtalet men att det finns på vår mail nu. Där finns även foto på honom :)

Jens rusar fram till datorn och öppnar den..... Klickar på mail-knappen och öppnar länken.....

                                               DÄR ÄR HAN, VÅR POJKE, VÅR TILIO 

WOW VAD FIN HAN ÄR!!!!

OCH HAN ÄR VÅR!!!

Vi kan knappt förstå vad som har hänt... 

Detta är HELT GALET, MAGISKT, UNDERBART, FANTASTISKT!

Att detta ÄNTLIGEN har hänt!

Det är sååå svårt att ta in!

Denna kvällen sitter vi och tittar på honom konstant och vi kan inte fatta, vi kan verkligen inte fatta, att den här goa, fina, söta pojken är VÅR!!!!

Fram med champagneflaskan, som har legat i kylen i 3 år, och fram med glasen!!!

Sååå glada vi är att ÄNTLIGEN ha fått dig TILIO!!!

Vi älskar dig redan till månen och tillbaka, flera gånger om!!!

Numera kallas vi för MAMMA & PAPPA

Upp o ner, ner o upp...

Sedan årsskiftet har vi fått positiv information från AC om att vi är väldigt nära ett barnbesked... Vi fick besked om att det skulle hända i början av året och med det menades med januari till mars. Dessa månader gick och vi tog kontakt med AC igen. Och igen. Och igen.

Till slut var nog vår handläggare så trött på våra mail och telefonsamtal så svaret på vårt sista mail (i maj) var att hon vidarebefordrade det till landansvarig och till en kvinna i ledningen. De skulle kontakta mig under morgondagen.

De ville att vi skulle prata om vad vi kunde göra för att underlätta väntan...

Deras svar och hjälp var att de tyckte att vi skulle gå och prata med en psykolog för att få ur allt det vi  gick och bar på.... Grrrr, blir så arg bara jag tänker på det! Den andra hjälpen från deras sida var att de skulle maila oss varannan vecka om läget i Colombia. Detta klarade de av 1 gång!!! Sen fick vi inga fler mail...

De sa också att det inte hade kommit något friskt barn sedan 2013. Alla de friska barnen skulle stanna i landet och eftersom vi var det enda svenska paret kvar som inte hade fått barnbesked än så stod vi mot de colombianska familjerna och då prioriterades dem. AC menade att de hade informerat oss detta och att vi skulle behöva öppna upp oss för sn-barn, barn med diagnos. De ville att vi skulle kolla in listan med diagnoser på deras hemsida.

Vi bestämde oss för att ta en brejk i vardagen och bokade en resa till Cypern!

Kram fr Oss