nytt från Colombia och BB!
Därför har det inte blivit att jag skrivit något. Vet inte riktigt vad jag ska skriva om, å andra sidan handlar ju bloggen om väntan och längtan av LängtansLiten, inte om vårt liv i övrigt. Men detta med bloggen har även blivit ett sätt att få ur sig det man går och bär på. Lite grand i allafall... Försöker skriva så mycket som möjligt om vad som händer i landet och vilken information vi får från organisationen, så blir det kanske inte så många frågor när man väl träffas... Men givervis får ni fråga hur mycket som helst, bara det att svaren inte blir så positiva... Typ samma svar; "Nä, vi har inte hört något..." Vi lovar, när vi har något positivt att komma med så kommer det synas låååååång väg!!!
Nu är vi snart inne i november månad, vilket betyder att chansen att resa detta år minskar radikalt. Vi har ju fått den infon innan att har man inte fått BB senast första veckan i november kommer man nog inte heller få något BB detta år, eller ens få resa innan årets slut.
Istället för att se framemot en resa till Colombia detta år, ser jag nu framemot en härligt, mysig, efterlängtad ledighet av min semester!!! Jag jobbar den sista arbetsdagen fredagen den 7 december och är sen ledig 1 MÅNAD, fram till den 7 januari ungefär. Ska bli sååå skönt!!! Jag ÄLSKAR julen så jag ser väldigt mycket framemot att bara vara och mysa här hemma :)
Efter denna ledighet hoppas vi båda att vi inte jobbar så länge innan det bär av till vår lill* LängtansLiten <3
Kramar fr C
tisdag 30 oktober 2012
måndag 15 oktober 2012
Ännu ett...
inlägg från landansvarig på AC´s hemsida...
Och fortfarande inget positivt...
En otroligt kort sammanfattning är att chefen på ICBF i Colombia har sagt att denna kris som råder i landet är den värsta genom tiderna. Låter bra... NOT!!! Antal barn som kommit detta år, än sålänge, är 31 barn. AC siktar på 35 innan årets slut, jämfört med 66 barn ifjol... Hmmm, chansen att vi ska få åka detta år har minskats radikalt...
Egentligen vill man bara skrika "piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip" (= väldigt många fula ord)
Kram C
Och fortfarande inget positivt...
En otroligt kort sammanfattning är att chefen på ICBF i Colombia har sagt att denna kris som råder i landet är den värsta genom tiderna. Låter bra... NOT!!! Antal barn som kommit detta år, än sålänge, är 31 barn. AC siktar på 35 innan årets slut, jämfört med 66 barn ifjol... Hmmm, chansen att vi ska få åka detta år har minskats radikalt...
Egentligen vill man bara skrika "piiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiip" (= väldigt många fula ord)
Kram C
lördag 13 oktober 2012
......
Sen förra inlägget har jag och J diskuterat bl a det här om anknytning. Vi ser lite olika på saker och ting men det får man lov att göra. Det finns nog inget rätt eller fel. Men att "läsa på" ang anknytning är nog inget jag ska göra... Det blir som det blir och OM det känns annorlunda under resans gång får man ta tag i det då.
Men vad ska man då göra ang situationen i landet för tillfälligt??? För en tid sen fick AC ett brav från direktören i Colombia ang situationen i landet. För oss ett positivt sådant.
Nu har/är landansvarig varit/i Colombia för att förhöra sig och själv få se vad som händer i landet. Hon åkte den 2 oktober och kommer tillbaka nästa vecka. Under resan har hon gjort två inlägg på AC`s hemsida och det är absolut ingen positiv information :( Så här har hon skrivit senast:
"Rapport från Colombia part 2"
"Besöket på Los Pisingos bekräftade den information jag fått tidigare under resan. Dessvärre är situationen för barnen som befinner sig på barnhemmet den samma som på Chiquitines och CRAN. Utredningarna tar mycket längre tid än tidigare, ICBF kräver i allt högre grad att barnen återförenas med sin ursprungsfamilj även om det inte alltid är i barnens intresse. Antalet adoptioner har mer än halverats jämfört med samma tid förra året. Los Pisingos mödrahem kommer att stänga inom kort eftersom antalet mammor som är i behov av deras program minskat och kostnaderna blivit för höga. Delvis beror det på att inställningen till oönskade och oplanerade graviditeten har förändrats i samhället, men det beror säkert också på att de mammor som inte känner att de kan behålla sina barn inte vill bli ifrågasatta.
Idag har jag haft telefonmöte med de båda Medellin-barnhemmen som även de vittnade om svårigheterna. Casa de Maria, som av tradition har många stora barn och syskongrupper, har fullt upp med att söka efter, stötta och hjälpa till vid återföreningar. De är oroliga för att det system som finns inte är tillräckligt för att försäkra att barnen inte kommer att behöva omhändertas på nytt. Som om det inte vore tillräckligt har kommunen bestämt sig för att ta tillbaks den tomt som barnhemmet ligger på och de kommer under nästa år att behöva flytta. Trots detta tror de att saker och ting kommer att lösa sig, även om de inte vill ge några tidsramar.
Även föreståndarinnan på Casita de Nicolas tror att krisen är övergående. Medellin har precis fått en ny chef för adoptionsdelen på det regionala ICBF - kontoret och de har höga förväntningar på henne. Det är en person med stor erfarenhet och som är positiv till adoption. Casitan fortsätter att utöka sin verksamhet och bygga ut för att kunna ta emot fler barn, trots att de blir kvar allt längre på barnhemmet.
Läget är alltså det samma på alla barnhem jag varit i kontakt med hittills. Imorgon ska vi besöka ICBF centralt och jag hoppas kunna få en mer övergripande bild av det som pågår och hur de ser på framtiden. Vi kommer också att besöka Ayúdame. Rapport från dessa två möten kommer."
Nu väntar vi spänt på nästa rapport från henne för att sen kunna förhöra oss om vår egen privata situation. Hon kommer förmodligen bli nedringd så fort hon kommer till Sverige av alla oss som vill få veta. Men det får hon nog räkna med. Man blir inte direkt gladare och mer positiv av detta, tvärtom. Det blir bara jobbigare och jobbigare för varje dag som går :( Det enda vi vill är att det ringer och vi får vår LängtansLiten <3
Vi, jag och J, pratar väldigt mycket om vår situation och det känns väldigt skönt. Detta är lika jobbigt för mig som för J och det är otroligt skönt att vi kan ventilera och hjälpa varandra <3
Detta inlägg blev inte så positivt och vi vet att ni alla tänker på oss och att det enda ni också vill är att vi en dag berättar att vi fått vår LängtansLiten <3
Och tro oss, det är det enda vi också vill, att berätta för Er!!! När den dagen kommer, kommer vi vara så otroligt glada så tårarna rinner längs kinderna och vi kommer ha en sådan positiv känsla och utstrålning så det är svårt att sätta ord på det :) ... (i drömmen är det så i allafall...)
Mysiga höstkramar fr C & J
Men vad ska man då göra ang situationen i landet för tillfälligt??? För en tid sen fick AC ett brav från direktören i Colombia ang situationen i landet. För oss ett positivt sådant.
Nu har/är landansvarig varit/i Colombia för att förhöra sig och själv få se vad som händer i landet. Hon åkte den 2 oktober och kommer tillbaka nästa vecka. Under resan har hon gjort två inlägg på AC`s hemsida och det är absolut ingen positiv information :( Så här har hon skrivit senast:
"Rapport från Colombia part 2"
"Besöket på Los Pisingos bekräftade den information jag fått tidigare under resan. Dessvärre är situationen för barnen som befinner sig på barnhemmet den samma som på Chiquitines och CRAN. Utredningarna tar mycket längre tid än tidigare, ICBF kräver i allt högre grad att barnen återförenas med sin ursprungsfamilj även om det inte alltid är i barnens intresse. Antalet adoptioner har mer än halverats jämfört med samma tid förra året. Los Pisingos mödrahem kommer att stänga inom kort eftersom antalet mammor som är i behov av deras program minskat och kostnaderna blivit för höga. Delvis beror det på att inställningen till oönskade och oplanerade graviditeten har förändrats i samhället, men det beror säkert också på att de mammor som inte känner att de kan behålla sina barn inte vill bli ifrågasatta.
Idag har jag haft telefonmöte med de båda Medellin-barnhemmen som även de vittnade om svårigheterna. Casa de Maria, som av tradition har många stora barn och syskongrupper, har fullt upp med att söka efter, stötta och hjälpa till vid återföreningar. De är oroliga för att det system som finns inte är tillräckligt för att försäkra att barnen inte kommer att behöva omhändertas på nytt. Som om det inte vore tillräckligt har kommunen bestämt sig för att ta tillbaks den tomt som barnhemmet ligger på och de kommer under nästa år att behöva flytta. Trots detta tror de att saker och ting kommer att lösa sig, även om de inte vill ge några tidsramar.
Även föreståndarinnan på Casita de Nicolas tror att krisen är övergående. Medellin har precis fått en ny chef för adoptionsdelen på det regionala ICBF - kontoret och de har höga förväntningar på henne. Det är en person med stor erfarenhet och som är positiv till adoption. Casitan fortsätter att utöka sin verksamhet och bygga ut för att kunna ta emot fler barn, trots att de blir kvar allt längre på barnhemmet.
Läget är alltså det samma på alla barnhem jag varit i kontakt med hittills. Imorgon ska vi besöka ICBF centralt och jag hoppas kunna få en mer övergripande bild av det som pågår och hur de ser på framtiden. Vi kommer också att besöka Ayúdame. Rapport från dessa två möten kommer."
Nu väntar vi spänt på nästa rapport från henne för att sen kunna förhöra oss om vår egen privata situation. Hon kommer förmodligen bli nedringd så fort hon kommer till Sverige av alla oss som vill få veta. Men det får hon nog räkna med. Man blir inte direkt gladare och mer positiv av detta, tvärtom. Det blir bara jobbigare och jobbigare för varje dag som går :( Det enda vi vill är att det ringer och vi får vår LängtansLiten <3
Vi, jag och J, pratar väldigt mycket om vår situation och det känns väldigt skönt. Detta är lika jobbigt för mig som för J och det är otroligt skönt att vi kan ventilera och hjälpa varandra <3
Detta inlägg blev inte så positivt och vi vet att ni alla tänker på oss och att det enda ni också vill är att vi en dag berättar att vi fått vår LängtansLiten <3
Och tro oss, det är det enda vi också vill, att berätta för Er!!! När den dagen kommer, kommer vi vara så otroligt glada så tårarna rinner längs kinderna och vi kommer ha en sådan positiv känsla och utstrålning så det är svårt att sätta ord på det :) ... (i drömmen är det så i allafall...)
Mysiga höstkramar fr C & J
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
Väntan på LängtansLiten
