"Bara" att inse...

... att vi inte kan påverka någonting gällande vår väntan på LängtansLiten!

Nu har vi väntat i ett halvår på DET samtalet men inget har hänt. Istället för att vi hade trott och hoppats på, vilket vi ändå gör, att få ta flyget från Kastrup till Colombia nu under semsommar, tidig höst, får vi nu istället ställa oss in på att få göra denna resa till början av nästa år 2013. Detta vill vi såklart INTE att det händer men vi kan tyvärr inte göra något :(

Pga allt som man får höra om adoptionerna i landet just nu, tappar man såklart humöret lite grann. Känner mig ganska låg för tillfälligt, men det är kanske inte så konstigt heller. J känner sig också låg och vi pratar väldigt mycket om LängtansLiten och resan dit! VI LÄNGTAR SOM TOKAR!!! Vi känner att väntan får ta slut nu men samtidigt försöker vi vända till det positiva (när det nu går att göra det) att vi kommer ju faktiskt få vår LängtansLiten snart, väldigt snart! Det händer när det händer, säger vi. Och när det väl händer, då är det meningen. Och då kommer vi få världens finaste, sötaste, underbaraste LängtasLiten som vi kommer pussa och krama som tokar! Ååååh, vad vi längtar!!!

Igår, lördag, spelade J fotbollsmatch och under tiden det var uppvärmning satt jag i bilen och letade efter namn på nätet :) Jag hittade ett pojknamn som jag fastnade för! Tusen tack förresten för alla namnförslag :) Kom gärna med fler! J brukar "dissa" mina namnförslag men denna gång gillade han faktiskt namnet direkt :) Tjohoo!!! Vi får väl se vad vår lill* LängtansLiten får för namn :)

Efter matchen skulle vi till Veberöd och träffa de andra adoptionsparen som vi gick föräldrautbildningen med. Vi kom lite senare så de andra var i full gång med att suga ut hjärnorna på de små kräftorna :) Kvällen förgylldes med två superduperpositiva besked :)) A & P, ett stort Lycka till på resan till Er dotter och A & AK, ett fantastiskt Grattis till Er lille pojke!!! Vi är sååå glada för er fyra (6)  :))

Många Kramar fr C