Så har vi Äntligen fått vår LängtansLiten, vår Tilio!!!

Vi var lite oroliga över om vi skulle kunna sova natten till dagen med stort D eller om vi ens skulle kunna få i oss lite frukost. Men faktiskt kunde vi det!

När vi gick och la oss var det sista natten utan barn och även den sista frukosten :) Väldigt konstig känsla...

Det var först när vi satt vid frukostbordet när Jens sa att han lagt in ett inlägg på familjesidan på Facebook som tårarna kom på oss båda! Men Gud, det är ju idag!!!

Vi gjorde oss i ordning för det stora ögonblicket och lite innan kl 9 kom Marja och hämtade oss i en taxi som skulle ta oss till Vårt barn!!!

Vi satt i restaurangen där Jens tog en kopp kaffe och vi försökte ta några djupa andetag innan vi skulle åka...

Skitnervösa.... ;)

Efter ca 15 min stannar taxin utanför Xemenas hus och vi går av bilen. Jens MÅSTE byta snus innan vi går in, hahaha!!! 

Vi hör ett barn gråta högt och när Xemena kommer och öppnar dörren frågar vi om det är Tilio. Det var det... Vi vet, efter våra skypesamtal, att han gråter mycket när han är någonstans och med personer som han inte känner. Idag var en sådan dag. 

Vi går in i huset och sätter oss i matsalen och skriver under lite viktiga papper innan vi får gå ut till honom. 

Nu är han inte ledsen...

Vi går försiktigt ut i trädgården, där sitter han uppe på ett bord med psykologen bakom sig och en representant från CRAN och river papper för fullt. Det gillar han tydligen :)

Vi går fram och säger hej och han tittar på oss men fortsätter också att riva papper, eller ja kasta ner pappret på marken det som tjejerna har rivit åt honom!

Efter bara någon minut lämnar alla oss själva i trädgården och vi fortsätter riva lite papper med honom. Sen lyfter vi ner honom på marken och börjar leka med honom :)

Han gillar bilar och bollar så det lekte vi med! Han var inte alls ledsen men lite avvaktande.

När vi hade lekt en stund kom Marja ut till oss och sa att vi skulle börja dra oss hem åt. 

Det var bara att lyfta upp honom men då blev han ledsen...

Vi kramade om alla som fanns där och gick tillbaka ut i taxin (med ett gråtande barn) och när vi hade satt på oss bältet så fick Tilio sin mjölk och då blev han tyst!

Han tyckte det var väldigt spännande med all trafik så han var väldigt lugn i bilen och tittade mycket ut genom fönstret!

Äntligen har vi fått vår efterlängtade Tilio i våra armar!!!

Vi är såååå lyckliga!!!

Väl hemma på hotellet försökte vi installera oss så fort som möjligt med alla leksaker på golvet. Tilio har en stor grön filt och en dinosaurie som är hans trygghet! 

Han började leka med oss direkt och sen dess har det gått sååå bra! Över förväntan men vi vågar knappt ropa hej ännu för man vet ju inte....

Sover middag :)

Leker titt ut med pappa :)

På promenad!

Bus med pappa :)

Innan läggdags var det tid för ett bad! Vi visste att han tyckte om att bada men han tycker inte om duschen... När Jens tog av kläderna och tog in honom i badrummet blev han stel som en pinne och grät högt... (Det var nog för att han inte kände igen sig...) Ända tills han sattes i badbaljan! Då skrek han av glädje med smilet ända ut till öronen och sooom han plaskade :) Mamma blev också väldigt blöt, hahaha!!!

Godnatt från oss 3 i Bogotá!!!

Vi får väl se hur natten går.... ;)