Vad gör vi???

Jaha, då har A från AC nu informerat hur läget är i Colombia, i dagsläget.
Måste säga att det INTE är någon positiv läsning :( I stora drag så är den ekonomiska situationen under kontroll på Los Pisingos men fortfarande ingen licens. Det är ingen som vet när och om de kommer att få en heller. Barn finns det många av, på de flesta barnhemmen, men tyvärr väldigt få som är utredda.
När A pratade med ICBF så har de fortfarande väldigt svårt att ta något beslut ang ett barns adoption till en familj. De är så in i bombens rädda att det ska bli fel... ICBF kan inte heller säga någonting alls om vad framtiden visar! Varken om morgondagen, till sommaren eller om något år... :( Så svaret vi väntat på och som vi fortfarande väntar på lyser med sin frånvaro :(
Jag har, under denna väntan, ändå kunnat ha hoppet uppe och försökt tänka positivt, att i april-maj eller i allafall senast augusti, få resa till vårt barn och äntligen få bli föräldrar. När jag läste mailet var det om att vända på handen :( De positiva tankarna är som bortblåsta. Tårarna är inte långt borta :( Nu snurrar det istället: kommer vi att någonsin få bli föräldrar? Ska vi strunta i det här med adoption? Mest för att slippa alla dessa fruktansvärda känslor/tankar... Ska vi byta land? Byta organisation? Hur är väntetiderna där? Ska vi testa fler provrörsförsök?
I slutändan kommer vi inte fram till någonting ändå :( Det enda vi kan göra är att sitta lugnt i båten och se vad AC kommer med för specifikt förslag för oss. Hur vi ska göra med vår "framtid". Men att sitta lugnt och inte tänka, fundera är INTE lätt!!! Vi vill inte sitta lugnt, vi vill ha häcken full att spring runt och plocka, passa upp, leka, pussas och kramas... Vi vill inte vänta!!! Inte ens vänta till imorgon :(
Kram C