hade vi torsdags med Tilio :)
Det dröjde ca 15 min, då kom ett meddelande om att Tilio var ledsen eftersom inte fostermamman var där. Efter ytterligare några minuter ringde de upp på skypen!
Men denna gången var han ledsen mer eller mindre hela tiden... :(
Han satt i knäet hos psykologen, som inte kan prata engelska, tillsammans med en kille som försökte prata knackig engelska med oss. De var i ett tomt rum någonstans och efter en liten stund fick vi fråga om de inte hade någon leksak till Tilio...?! Först då letade de fram en ballong och en lastbil men det var nog redan försent att försöka få honom på andra tankar.
Vi försökte kalla på honom och få hans uppmärksamhet och DET LYCKADES :)
Han blev tyst och tittade sig omkring, precis som att han kände igen våra röster.
Psykologen sa att det gjorde han nog!
Hon, eller rättare sagt översättaren, berättade att han tittar på vår film och tittar i vårt fotoalbum varje morgon! Det gör nog nytta :) Plus att vi nu skypar någon gång varje vecka! Förhoppningsvis ska han känna igen oss när vi ses den 22 september!!! :)
Kämpigt att han var ledsen! Men så himla härligt att han nog känner igen er, det är säkert en jättebra idé med både film och fotoalbum! Snart, snart, snart!!❤️
SvaraRaderaHelt omöjligt att läsa utan att böla varje gång😪 Ni är så fantastiska😍 Tilio med. Tålamod och lugn som ni har 🙏 Det kommer att bli så bra, det här✨Blir varm i hjärtar❤️och längtar sååå efter att få omfamna HELA familjen Ask 👪
SvaraRaderaVilket bra fådelsedagsdatum ni får. Vi fick vår första juvel 22 sept 2003.
SvaraRaderaKram kram Pernilla