LängtansLiten: 28 JULI

Denna tisdag var bestämd sen länge att jag och träningstjejerna skulle åka till Köpenhamn - fika, äta och dricka gott och shoppa!!! :) En heldag!!!

Vi tog tåget kl 9.20 från Köpingebro och var i Köpenhamn vid 11-tiden.

Vi strosade lite på gatorna tills vi hittade ett fik där vi tog vars en kaffe och någon tog även en god liten kaka ;)

Efter ca 20 min ringer min telefon, klockan är 12.29 och det står "Anneli AC" på telefonen. Jag reser mig upp och svarar och tänker att hon vill fråga hur det går med polisutdraget som vi skulle förnya........

"Hej, det är Caroline!"

"Hej, det är Anneli från Adoptionscentrum, har du tid att prata?"

"Ja, jag har tid. Jag är bara i Köpenhamn med mina tjejkompisar och fikar."

"Ja, men HAR du tid att prata?"

"Ja, jag har tid. Jag går ut så att jag kan höra dig bättre."

"Okej, för jag ringer och berättar att NI HAR FÅTT EN POJKE!!!!"

Detta trodde jag ALDRIG när jag svarade i telefonen!!! Jag var helt säker på att det handlade om polisutdraget som hon hade mailat om för ca 1 vecka sen innan denna dag. HELT GALET!!!

"VAAAA??!! Är det sant?"

Min första tanke var att vi har fått en..... (namnet) :) Jag blev alldeles skakis i hela kroppen och tänkte bara "Va faaaan gör jag i Köpenhamn??!!"

Anneli börjad berätta lite om honom men jag avbröt henne och sa att jag har inga papper eller penna och jag har inte Jens här....

Men Anneli lugnade mig med att hon skulle maila allt det hon säger och bilderna på honom efter vårt samtal. HERREGUD!!! JAG VILL HEM!!! tänkte jag :)

Jag försökte lyssna på henne vad hon sa men det var svårt. Kommer inte ens ihåg hälften.

Jag vet att jag frågade henne hur han såg.

"Han är jätte, jätte, jättesöt och han sitter i sin spjälsäng med ena benet ut mellan spjälorna. Han är verkligen jättesöt!"

"Ja, men hur ser han ut? Hår, inget hår, ljus, mörk?"

"Han har svart hår, bruna ögon, mellan brun hy, mer åt det ljusa. Han är jätte, jätte, jättesöt!"

Anneli fortsatte berätta en hel del men ååååh vad jag bara ville bara ta första bästa tåg hem. Men jag tänkte bara att detta är jag och Jens! Bit ihop inför tjejerna. Jag torkade tårarna, tog några djupa andetag och gick tillbaka till tjejerna. Låtsade som ingenting. Skakade i hela kroppen.

Tjejerna frågade såklart om det hade hänt någonting... "Du bara försvann..."

"Nej, det har inte hänt något. Det är lugnt."

"Du var borta så länge. Tänkte om det hade hänt något.... Var det Jens som ringde?"

"Ja, det var Jens som ringde..... Det är lugnt.... Jag gick ut där eftersom jag inte hörde något när jag satt runt bordet med er...." Skakade så mycket att jag inte trodde benen skulle bära mig.

Herregud vilka lögner jag drog! Hahaha!!! ;)

Jag ville bara komma ut därifrån så fort som möjligt och få lite andrum, vara lite själv.

Resten av dagen gick jag i min egen värld och tänkte och drömde, drömde och tänkte. Varje gång jag kom på något som Anneli hade sagt tog jag upp min mobil och skrev i anteckningar. Sådär höll jag på hela dagen. Jag gick mest som en svans på de andra tjejerna och jag har ingen aning om vad vi har pratat om eller gjort. När det började bli eftermiddag försökte jag luska lite i när de andra var redo att åka hem men de var nog inte så intresserade av det. Vid 17-tiden var där en av tjejerna som ville komma hem för hon skulle måla. Där gick ett tåg kl 17.40 så det tog hon och jag. De andra stannade kvar en stund till.

Jag skickade till Jens att jag tog tåget då och att jag skulle vara hemma vid 19. Skrev också att jag var hungrig ;)

Till svar fick jag att han var hos sina föräldrar och la golv och visste inte när han skulle vara hemma.... Men hallå, du MÅSTE komma hem, tänkte jag!!! :)

Skrev till honom igen att jag var jättehungrig och sen skrev han tillbaka att han kunde hämta mig på stationen.

Jag blev hämtad och vi hämtade pizzor. Tyst satt jag där i bilen och sa ingenting. Jag kände bara att säger jag något här kommer både han och jag bryta ihop och jag ville så gärna hålla om honom när jag sa det :)

Vi kom hem och Jens stannade kvar i hallen och grejade lite. Jag gick rakt in och satte pizzakartongerna på bordet och vände mig om. Går mot Jens och säger:

"VI HAR FÅTT EN POJKE!!!!!!"

Jag bryter ihop, Jens bryter ihop och vi står där i hallen och bara kramas :)

"VAAAAA??? ropar Jens, "Är de sant?" Med ett stoooort leende på läpparna :D

"JAAAAA", ropar jag. "Vilken jävla dag, va faaaaan har jag gjort i Köpenhamn idag??!!"

Jag ville ju BARA hem efter det samtalet!!!

Jag försökte berätta det jag kom ihåg av samtalet men att det finns på vår mail nu. Där finns även foto på honom :)

Jens rusar fram till datorn och öppnar den..... Klickar på mail-knappen och öppnar länken.....

DÄR ÄR HAN, VÅR POJKE, VÅR TILIO

WOW VAD FIN HAN ÄR!!!!

OCH HAN ÄR VÅR!!!

Vi kan knappt förstå vad som har hänt...

Detta är HELT GALET, MAGISKT, UNDERBART, FANTASTISKT!

Att detta ÄNTLIGEN har hänt!

Det är sååå svårt att ta in!

Denna kvällen sitter vi och tittar på honom konstant och vi kan inte fatta, vi kan verkligen inte fatta, att den här goa, fina, söta pojken är VÅR!!!!

Fram med champagneflaskan, som har legat i kylen i 3 år, och fram med glasen!!!